Den grekiska guden...

... han fixar & trixar med ord, förmaningar & lite gott & blandat... värre en min egen far många gånger!
Min stackars far har nämligen gett upp, han orkar lixom inte ödsla så mycket energi på att försöka styra mej längre. För de e näst intill lönlöst.
Men den grekiska guden har bara känt mej några år, och hans energi är inte slut en! han tror han har orden i sin makt, och han skjuter dom träffsäkert mot mej...
jag säger ingenting, för han vet inte vilket pansar jag har.
Han kanske tror att min tystnad är någon slags vinst för hans del. Men ack så fel han har.
De e klart att jag bryr mej och hör på honom med eftertanke och stannarupp nån sekund.
Men sen fortsätter jag igen...
För den enda makt som kan fånga mej är kärlekens.
Och kanske en dag när tiden är mogen, att det är just den grekiska gudens kärlek som fångar mej.
Men tills dess kan jag inte låta mej styras...
Så vi går våra egna vägar.
Som leder åt samma håll... och snart ligger så nära varandra att vi når varandras händer.






Kommentarer
Postat av: Mia

Jätte bra skrivet.. du e duktig på att skriva.. Kram

2009-07-29 @ 17:21:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0