Sagan om Sara... eller nåt?

I en trollbunden skog
strövar jag omkring
med fjärilar i regnbågens alla färger runt min aura

med mossa likt bomull under mina fötter
låter jag mina sinnen andas

drenerar allt det onda
igenom mina tårar

vindarna helar mig
med sina omfamningar

I den magiska gläntan
vid vattenfallet
sätter jag mej ner
blundar

och låter shamanens trumma
föra mej bort & hem

nu och här
är jag allt
jag lever igen

mina steg går vidare
förbi alla uråldriga visa träd
med sällskap av naturens väsen

dom visar mej lyckan och lekfullheten
dom tänder mina ögon och öppnar mitt hjärta

nu är jag, Jag
den jag borde vara
den jag är

min balans är återfunnen

jag möter solen
när den dalar mot horisonten
säger ett långsamt farväl

medans jag talar till solen och evigheten

känner jag Din hand ta min
värmen av den
tinar bort allt det sista av min kyla

jag vänder mej om

och vi ler
för vi vet